Dagen efter dagen efter

Ett minimum när det gäller högtider såsom midsommar, åtminstone när de råkar vara barnfria; två dagars återhämtning. Minst. Dels är jag gammal. Dels MÅSTE i alla fall en dag tillbringas i soffan med film, godis cola och kaffe. Sen brukar det bli ett par cigg också fastän man känner sig som en inrökt skorsten i halsen. Efter en sån dag behöver man liksom vakna till liv igen, det är där dag nummer två kommer in i bilden. En dag som idag när man umgås med dem man tycker om (som sonen, älsklingen och mina underbara syskon) och gör roliga saker (som att gå på liseberg med de flesta ur ovan nämnda skara) SEN är man redo för livet så som livet normalt ter sig igen. Eller man har i alla fall förutsättningarna för att vara det.


En annan sak vad gäller högtider i allmänhet; Jag vill sååååå gärna tycka att det är överreklamerad överexploaterad, överkonsumtionssvulstig skit! Jag har försökt. Jag försökte mer förr, men ändå. Jag inser att det är problematiskt med att handla massa skitjulklappar till folk man egentligen inte bryr sig om och det försöker jag faktiskt att undvika. Skänk en hundring till stadsmissionen istället liksom. Jag inser också att det är ett jävla jippo att sälja pumpor vid halloween, chokladhjärtan och rosor till illamåendets  gräns (och bortom) på alla hjärtans dag och "världens bästa mamma " -muggar på mors dag. Och. Så. Vidare.

MEN

SO WHAT?!?!!!??!

Om man nu tycker att det är roligt att fira saker hit och dit så kan man väl få göra det?

Det betyder nte att man skiter i vare sig barnen i Afrika eller barnen som har det svårt i det här landet. 

Så det så.