Lycka!

Mina damer och herrar, vänner och bekanta. Lägenheten är SÅLD!
Det blev till och med ett budgivningsrace där på slutet. Att det skulle vara så förbannat svårt.
En ocean av möjligheter har öppnat sig. Jag har nu; *råd att köpa mat utan att panta flaskor. *råd att slippa köpa skitmat till  mina djur. *råd att ta bort spärren till tradera.

Gött.

Ibland får man inte vara kräsen

Kan det inte bara hända nått?! Besvärliga kunder, frågvisa barn, a-lagarna på torget ni är hemskt välkomna till butiken med glas. Prata med mig! Skäll på mig! Ni kan få tugga på min arm också, bara ni GÖR NÅGOT! Jag har såååå tråååååkigt! Skulle till och med kunna tänka mig en liten rånare eller två..

Stans begåvningsreserv

Sitter på tåget till jobbet. (punka på bilen, annan historia). Av alla platser man kan välja att sitta på på ett halvtomt tåg en torsdagsmorgon så väljer jag att sitta brevid (ja, inte BREVID brevid utan en liten bit ifrån brevid. Naturligtvis. Jag är väldigt svensk på det viset) en gissningsvis sjutton/artonårig kille som väldigt högt och ljudligt i telefonen (gissningsvis med en polare. Tror i alla fall inte att han pratade med mamma) slänger sig med fraser som, "den bruden är så jääävla bränd, hon blev så jävla psyko när jag dumpade henne som kk, tror hon var typ kär i mig eller nått" ,"ja, jag låg ju med den där SJUKT snygga tjejen men hon var fan kass i bingen" och "jag skulle typ göra VAD SOM HELST för att få sätta på HENNE! Jävlar vilken kropp hon har!

Hur som helst, jag är av den gammalmodiga åsikten att liknande konversationer kan och bör hållas på lite mer privat mark än den kollektiva trafiken så började jag i huvudet formulera en lämplig avhyvling. Ungefär såhär tänkte jag säga för att inte låta som en kärring som hatar ungdomar i allmönhet utan bara just den här ungdomen och hans (påstådda) bravader.

(gå fram och ställa mig brevid pojkvaskern och se förbannad men inte kärringsur ut och "hrrma" lite argt)


Följt av

"DU! även om du anser att det är en riksängelägenhet vem du eventuellt har dumpat, satt på eller vill sätta på och även om jag personligen är övertygad om att du på sin höjd har hånglat med nån full medelålders käring på den lokala kvarterskrogen så vore jag och med all övertygelse i mitt hjärta, även resten av passagerarna på den här vagnen mycket lyckligare och nöjdare med vår resa om vi besparades din kraxande efterpubertetsstämma i våra ömtåliga öron. Den enda som borde vara glad över att ha hört ditt samtal är den snygga tjejen två säten längre fram och som förmodligen tillhör din potentiella målgrupp, för nu vet både hon och snart alla hennes vänner och därmed inom ytterligare tre minuter hela sden del av stan som du förmodligen skulle kalla "påsättbar"  vem de ska spraya pepparspray i ögonen på om han så mycket som tittar åt deras håll.

Det skulle jag säga.

Precis då avslutades samtalet.

Fan.

Har för övrigt fortfarande inte börjat packa...

...men jag har burit upp flyttkartonger från källaren.

Dagen efter dagen efter

Ett minimum när det gäller högtider såsom midsommar, åtminstone när de råkar vara barnfria; två dagars återhämtning. Minst. Dels är jag gammal. Dels MÅSTE i alla fall en dag tillbringas i soffan med film, godis cola och kaffe. Sen brukar det bli ett par cigg också fastän man känner sig som en inrökt skorsten i halsen. Efter en sån dag behöver man liksom vakna till liv igen, det är där dag nummer två kommer in i bilden. En dag som idag när man umgås med dem man tycker om (som sonen, älsklingen och mina underbara syskon) och gör roliga saker (som att gå på liseberg med de flesta ur ovan nämnda skara) SEN är man redo för livet så som livet normalt ter sig igen. Eller man har i alla fall förutsättningarna för att vara det.


En annan sak vad gäller högtider i allmänhet; Jag vill sååååå gärna tycka att det är överreklamerad överexploaterad, överkonsumtionssvulstig skit! Jag har försökt. Jag försökte mer förr, men ändå. Jag inser att det är problematiskt med att handla massa skitjulklappar till folk man egentligen inte bryr sig om och det försöker jag faktiskt att undvika. Skänk en hundring till stadsmissionen istället liksom. Jag inser också att det är ett jävla jippo att sälja pumpor vid halloween, chokladhjärtan och rosor till illamåendets  gräns (och bortom) på alla hjärtans dag och "världens bästa mamma " -muggar på mors dag. Och. Så. Vidare.

MEN

SO WHAT?!?!!!??!

Om man nu tycker att det är roligt att fira saker hit och dit så kan man väl få göra det?

Det betyder nte att man skiter i vare sig barnen i Afrika eller barnen som har det svårt i det här landet. 

Så det så.

Bajs!! (för att f-ordet är sooooo yesterday!)

Hur kan det vara så svårt att sälja min fina, mysiga,gosiga lägenhet?!? Jag som till och med har lite ångest över att lämna den, det har jag aldrig haft med nån endaste lägenhet tidigare och då har jag 1. bott i ganska många lägenheter, 2. aldrig lämnat en lägenhet för en annan lägenhet som är så perfekt som den vi ska flytta till och 3 jag ska flytta till nämnda lya med the love of my life! SÅ det är verkligen obegripligt! 

Skit samma. Idag är en annan dag; It´s tentadag!! Och jag har precis börjat plugga. Verkligen. För ungefär sju minuter sen. Och jag tar redan paus. Tur att man är naturbegåvning. Och ödmjuk som en bönsyrsa. 

Ordet för dagen är tydligen f-ordet.